Va fan ska du på sjön och göra?

Det var en tysk och hans far. För att spar tid använde de samma namn. Nämligen Wilhem. Farsan hade en ide om att man skulle kunna köra båt mellan Nordsjön och Östersjön. Sagt och gjort, eftersom han var typ mega furste i världens mest organiserade industriland, och för att han inte hade något vettigare för sig på ålderns höst. Det är det många som upplever, men mer om det senare. I alla fall, han beslutar att bygga en kanal. Dyrt var det och tid tog det. Det tog så mycket tid att gubben hinner dö. Sheize tänker tyskarna, då blir det ingen kanal. Men då som en räddande ängel stiger lillgrabben Wilhelm no 2 in och räddar dagen. Kanalen blir klar och tyskarna firar i dagarna tolv. I Tyskland firar man därför kanaldagen den andre varje månad. 
Som en bonus är kanalen en populär sevärdhet. Varje år åker mängder med folk och tittar på de stora båtarna som slussas genom kanalen.  Det var då som jag såg följande. I Tyskland har man en rejäl källa av erfarenhet vad gäller människohantering att ösa ur. Turisterna vill se båtar och sexiga sjömän. Klart att de ska få det. Men det måste ske på tyskt vis.



 Längs kanalen ligger det hus. I husen bor det folk. I folket bor det en vilja att bo i hus vid kanalen. Här är ett litet exempel på hur det går till en tidig morgon vid frukostbordet hos Fritz och Helga.  Fritz (79) jobbade tidigare vid järnvägen där han var diektör och kör än idag mercedes. Helga (74) gillar att sticka och tycker att fritz kan dricka för mycket apfelkorn ibland.

Fritz: - Helga! Skickar du mich sauerkrauten?
Helga: - Javisst min käre Frtizie!
Fritz: - Schåg du att Gübbelmuyers köpt en BMW? De kan nischt ha det så lätt längre.
Helga: - Men Frtiziou. Trudie var ju tvüngen att få ein ny ben protese. Räck mich nu spargeln.
Fritz: - Hoppas nischt de måste fytta så att det beredes plats för några üntermensher.
Helga: - Fritz!! Så du sprachen! Har du och Werner pratat gamla minnen och drukit apfelkorn igen? Skicka Apfelstrudeln är du snäll.