Förlåt mig Fader jag har syndat.
Bikt. Jag skulle kunna hålla på och böla om hur konstigt det var att påven biktade sig för alla präster som tallat på småpojkar. Men det gör jag inte. Jag skulle kunna köra ett par tusen ave-maria för att jag inte bloggat sen i mars. Men det gör jag inte heller.
Min bikt skulle låta mer så här:
Jag: - Förlåt mig fader för jag har syndat. Jag lät mig inledas i frestelsen. Jag flydde mitt eget land för
ett västligare land som lovade guld och gröna skogar.
Präst: - Fortsätt mitt barn.
Jag: - Jag vände mitt ansikte bort från den heliga och vackra tanksjöfarten för att nedlåta mig till
färggranna och fula fartyg med mycket hästkrafter.
Präst: - Fortsätt.
Jag: - Jag har inlett mig i lättja genom att spotta miljön i ansiktet. Köpt en motorcykel för mitt egna
höga nöjes skull.
Präst: - Fortsätt min son.
Jag: - Jag har lurat och hotat för att ta mig fram över människor svagare än mig själv. Jag har förbannat
de gamla och skrämt de unga.
Präst: - Fortsätt.
Jag: - nja... det var nog allt.
Präst: - Är du säker?
Jag: - Ja. Vadå räcker inte det?
Präst: - Jo visst mitt barn. Får jag höra din ånger?
Jag: - Min vadå?
Präst: - Ångrar du dig för dina synder.
Jag: - Ångrar mig? Skulle inte tro det!
Präst: - Men mitt barn...
Jag: - Hördu din gamla kastrerade avelsgalt. Kallar du mig för barn en enda gång till klipper jag till dig.
Nä nu skiter jag i det här! Detta var ju bortkastade 50 spänn.
Hur fan kommer man ut ur den här telefonkiosken?
Ha en fortsatt trevlig kväll! =)
kram Frida
Kul att du bloggar igen. Ser fram emot din text.
