När en bild inte ger något.
Månen kastar ett kallt och stelt ljus över däcket men inne på bryggan är det upplyst av en miniatyrstad av alla knappars lampor. Klockan är tjugo över två ovh ljudet av två ryska(eller något annat underbetalt sjöfolk) styrmän som gör någon suspekt överenskommelse om hur de ska passera varandra. Engelskan är utmärkt... för att vara en utvecklingstörd tvättbjörn. Till slut ger båda upp.
Det var det här jag drömt om i flera år. Att jobba som styrman, få se saker, uppleva. Så sitter man här mitt i natten och roar sig med att äta upp sina egna nagelband.
Vi har internet ombord. Inte alla båtar som har det. Men det händer också att mottagningen till satteliten checkar ut för dagen. Genast blir stämning annorlunda ombord. Folk kan inte ringa hem när de vill och fotbollsresultaten måste man vänta flera timmar på. Men så plötsligt klockan halv två på natten hittar satteliten oss igen och den kuvös som vi mentalt har befunnit oss det närmaste dygnet har lyfts.
Imorgon kan jag ringa hem. Hoppas hon blir glad.
